.

Jag drog en rätt skön kommentar i helgen, om jag ska vara helt ärlig. Ni vet den klassiska grejen att en tjej står och pratar med en kille och snart kommer en förbannad tjej fram och är arg för att du pratar med hennes pojkvän. Ibland är det så, alltså att tjejen i fråga är tillsammans med killen. Men jag har ofta erfarat att så inte är fallet. Många tjejer, speciellt kompisar till killarna, känner sig lite hotade och eftersom de känner killarna bra så kör de på en sån grej för att bli av med eventuella hot. Jag ogillar sånt, om inte killen i fråga har bett en som kompis till honom att säga så för att bli av med en efterhängsen tjej, då kan det vara okej.

Jo, tillbaka till mig och min kommentar. Igår träffade jag en kille som redan innan jag hunnit presentera mig började ragga. Han var inte speciellt snygg, men han var trevlig. Kanske något för mycket, men det tål jag, till en viss gräns åtminstone. Han pratade på och ville bjuda mig på något och gav mig fina komplimanger då och då. Jag, som förövrigt är mycket svårflirtad för tillfället (läs: jag har någon på hjärtat som jag inte kan släppa riktigt än, ni vet om ni läst min blogg) var lite tillbakadragen och pratade med honom som vilken annan kille som helst. Dock är jag alltid trevlig mot folk som inte gjort mig illa, så självklart var jag trevlig och svarade på tilltal osv. Killar har dock, som de flesta erfarat, stora problem med att skilja på att vara trevlig och att ragga. De tror ofta att så fort en tjej är trevlig så raggar hon. Det finns säkert såna tjejer, men jag är inte en av dem. Han verkade i alla fall uppskatta mitt umgänge och pratade med mig ganska mycket.

Jag försökte gå ifrån honom så att han inte skulle få för sig något, men han sprang efter mig som en galning (okej, han var lite to much...) Han tjatade på mig att jag skulle följa med på efterfester osv, men jag tackade nej. När jag står och pratar med honom så ser jag hur en fly förbannad tjej kommer gåendes med bestämda steg mot oss. Killen i fråga verkar inte direkt bry sig om henne, och han hade sagt att han inte hade tjej. Hans kompis hade också understrukit den faktan. Ja, den där tjejen ja... Hon kommer fram och säger mycket, och jag menar mycket, irriterat att: "Står du här och pratar med min pojkvän?" Killen ser väldigt förvånad ut och fortsätter prata med mig, det kan tänkas att han sa något i stil med att: "Du är inte min flickvän..?" Tjejen drar trots allt tag i honom och sliter iväg honom mot en bil. Bara för att retas lite med både honom och henne säger jag lite ironiskt: "Jag tyckte du sa att hon var blond och hade stora bröst!?"

Tjejen blir ännu argare och skriket att hon faktiskt visst har stora bröst. Jag garvar till lite och säger att jag bara skojade, sen tog jag mitt pick och pack och återvände till några vänner.

Tjejer alltså..

Update: om tjejen nu mot förmodan var hans flickvän så tycker jag att jag gjorde rätt i att berätta (mellan raderna) att hennes pojkvän är ett svin...

Jag har tagit en liten liten bloggpaus nu i helgen, har haft så mycket för mig så jag har helt enkelt inte hunnit med. Men det kommer, det kommer...

Min besöksräknare verkar leva sitt egna liv och inte alls ta hänsyn till vad som verkligen händer. Jag börjar tvivla på mig själv, jag måste helt enkelt ha gjort något fel... Även då jag oftast brukar få till det efter mycket om och men. Tyvärr verkar det inte vara så denna gång, jag ska ge det ett försök till en annan dag annars tar jag bort mytoman-räknaren.

Jag har precis trollat fram en liten besöksräknare här på min blogg men jag tror att något har gått lite snett. Jag är ingen expert på html-koder men som ni ser har jag knåpat ihop det rätt bra ändå, det passar in med resten av min design åtminstone. Frågan är bara hur det kommer sig att det står att jag har haft en besökare totalt? Det är lite konstigt tycker jag, för på blogg.se's (jag gillar engelsk grammatik) räknare har jag haft 10 st bara idag. Jag är lite confused just nu, den kanske börjar räkna från det att jag sätter dit den? Men hur kommer det sig att den här tjejen har haft över 200000 besökare? Sist jag var där inne så hade hon ingen besöksräknare (jag läste hennes blogg igår senast...) och hon kan ju inte ha haft fler än 200000 besökare på en dag, eller?

Sitter och tittar på lite bilder, alltid roligt att se bilderna själv, så länge ingen annan tittar är det ju lugnt! Jag har varit en riktig kamera-magnet, speciellt när mitt blod spätts ut med alkohol. Det var alltid ett nöje att stå framför kameran och posera som om man vore snyggast i världen. Man provade en massa olika poser som man kände sig riktigt het i, och det var man ju... Eller? Tills man såg bilderna var man lycklig. När man tog emot rar-filen med alla roliga festbilder var spänningen olidlig. Hade man gjort samma tabbe som förra gången eller hade man skärpt till sig något? Inte en chans att det andra alternativet existerade. Nej, lika hemsk som vanligt såg man ut. Lika full och ful och dessa sexiga poser, njaaee, dagen efter var de konstigt nog inte alls lika sexiga. Vad hände? Vad gjorde jag för fel? Dessa frågor ställer jag mig varje gång jag lyckas hamna på bild. Jag har analyserat och försökt komma på vad som är problemet och när det uppenbarade sig för mig var det lika självklart som korvspad. Det är alkoholens fel. Utan alkohol blir jag oftast helt okej på bild, men så fort promillehalten stigit något så är det som att jag förvandlas till ett monster.

Numera håller jag mig borta från kameran när jag är ute och socialiserar mig (om jag inte är nykter vill säga). Om jag mot förmodan råkar hamna på bild så är mina händer snabbt uppe för ansiktet (förhoppningsvis är min reaktionsförmåga så snabb att jag hinner). Det brukar se ut så här numera när jag får rar-filer skickat till mig...

Mina händer är förmodligen inte det vackraste på min kropp, men jag gillar mina naglar...

Har precis tittat på en film med min familj, det var huuur länge sen som helst jag gjorde det. Jag kommer inte ens ihåg senast, det måste varit flera år sedan. Ska titta på The Prestige nu också så jag återkommer om ett par timmar igen!

So long

Idag är jag ledsen, igen... Som vanligt när jag kommer hem på lördagar eller söndagar efter en utekväll. Varför sätter jag ett så lågt pris på mig själv? Varför låter jag honom förnedra mig så som han gör? Jag blir fruktansvärt besviken på mig själv. Igår var inte alls någon rolig kväll, jag var jättefull och på dåligt humör. Åkte först hem till en kompis och satt där och pratade lite, sen åkte vi och mötte min andra vän Angie och så satt vi på en krog och drack lite. Efter ett tag kom det fram en kille som såg helt okej ut och ville bjuda med oss på förfest, vi tackade ja för att vi inte hade så mycket annat för oss. Men sedan får vi syn på sällskapet han är med och ångrar oss djupt. När han kommer fram nästa gång ursäktar vi oss och säger att det uppstått ett litet problem, vi måste vänta på Angies pojkvän bartendern (dock ingen pojkvän till någon av oss, endast en väldigt nära vän...) killen blev lite besviken men ville bjuda oss på en shot ändå.

Framme vid baren står vi och pratar med pojkvännen som inte har en aning om vad vi nyss ljugit ihop. Helt plötsligt frågar killen som ska bjuda på shots om det är okej att han bjuder bartenderns flickvän... Oops! Som tur var hajjade vår käre vän vinken och spelade helt oberörd med. Det var ganska roligt faktiskt, haha! Vid halvtolv gick vi vidare till stället vi planerat att vi skulle till och så satte vi oss där med våra drinkar och allt vad det var vi fick för oss att köpa. Efter en massa springande, dansande och snackande stängde stället och vi gick och ställde oss utanför. Där stod jag med några bekanta och väntade in en efterfest. Efter ett tag ringde Angie från en bekant och sa att jag skulle komma dit och efter att ha blivit förolämpad på grund av min kärlek så fick jag nog och gick till Angie. Väl där rann det tårar på mina kinder men jag blev räddad av Angie och en kille som heter David som undrade lite varför jag var ledsen och så tröstade de mig tillsammans.

Vid 4-tiden tyckte jag att jag fått nog så då tog jag mitt pick och pack och mina vänner och så åkte vi hem. Vaknade imorse vid 9 av att jag var helt uttorkad. Det resulterade i att jag sprang upp till köket och hällde i mig tre stora vattenglas, när jag kom tillbaka till rummet låg Angie där och såg halvdöd ut. Jag erbjöd henne vatten och då tackade hon mig för att jag räddat hennes liv, haha!

Mellan alla dessa tråkigheter finns det trots allt en del roliga grejer. Som till exempel att jag fick höra ett bra antal gånger att jag är fruktansvärt vacker. Det är alltid roligt att få komplimanger! Snart ska jag skriva in en artikel från senaste cosmopolitan som jag tycker stämde in på mig oerhört mycket.

So long

Idag fick jag för mig att jag ska börja äta nyttigt, lättare sagt än gjort... Men efter en stor tonfiskmacka, en yoghurt, lite godis och några chips blev jag fruktansvärt motiverad. Bestämde mig för att äta fisk med spenat och kantareller, inte så bra mix kanske, men det var jättegott faktiskt! Jag hade sallad till också. Gjorde en liten god spenatröra med vitlök och sån där kall sås (typ som creme fresh). Nu är jag proppmätt!

Inte konstigt att man är mätt när man käkat upp den där liksom. Där är min pappa föresten...

Min pappa har kommit hem från en 3 veckors semester i LA och han har köpt jeansen till mig som jag suktat efter länge! Jag är jätteglad, jag ska åka och träffa honom imorgon efter jobbet, har saknat honom och hans fru hemskt mycket de här veckorna. Min pappa är verkligen min stöttepelare, han finns alltid här för mig och han förstår mig. Det ska bli väldigt roligt att träffa dem igen!

Jag bor i ett litet bostadsområde och har gjort i ungefär 8 år. Min granne är cirka 40 år (toooo old för mig med andra ord) och jag har suttit barnvakt där osv. Hans fru är en liten nätt blondin som han fiskat upp någonstans och hon är nästan aldrig hemma för i hennes jobb reser man mycket. Han själv är en mycket speciell människa, omöjlig att diskutera med. Han har alltid rätt, även när han har fel. Han har starka åsikter och sviktar inte i sina framföranden. Jag har väl haft lite små dispyter med honom, han är ju som han är liksom. Men jag vill inte påstå att vi är osams. Dock så känner jag mig obekväm med honom, han är nästintill flirtig mot mig och jag klarar inte av när en man som skulle kunnat vara min pappa ser på mig som sexobjekt (eller hur han nu ser på mig). De tankarna får mig att må illa, jag får nästan kramp i magen. Han kan säga små grejer som att ja nu kommer alla prata om oss för att jag kör dig i min bil, och nej de kommer inte prata om att vi bara är grannar osv osv. Det är inga tydliga grejer, det är bara magkänslan. Han pratar ironiskt, självklart! Men jag känner nästan att han går snäppet över gränsen och jag menar, han är ju ändå min granne och känner mina föräldrar. Det känns lite pinsamt helt ärligt. Jag är nästan lite rädd för honom =O men jag tror inte att han tror något, det hoppas jag verkligen inte.. Han har ju till och med träffat min babe en gång här hemma så han fattar nog vad för killar jag faller för... Inte 40-taggare med fru och barn, no thanks!

Nej, jag vill inte byta plats med dig frugan..

Vad gör jag? Slösar bort mina lediga dagar genom att sitta och titta på tv och titta på bilder på facebook, haha! Jag borde hitta på något. Jag vill i och för sig träffa min lilla babe men frågan är om han vill det =S

Varje kväll när jag går och lägger mig funderar jag på tusen olika saker, ibland kommer jag på jätteroliga grejer som jag ska skriva ner här i bloggen, men sen på morgonen när jag vaknar har jag helt glömt bort allt roligt =/ det är lite trist.. Men jag tror att jag kommer på saker för varje dag som går ändå och jag hoppas jag mättar ert behov av intressant läsning ;) haha!

Idag gick jag upp i någorlunda tid, kändes lite dåligt att gå upp halvtre igår, men det var skönt att sova ut =) gårkvällen slutade med ett telefonsamtal med love (trodde aldrig jag skulle våga ringa men det gjorde jag och samtalet varade i mer än 20 minuter haha). Jag vill bara träffa honom nu, ligga i hans säng och killa honom på ryggen, höra hans andetag och känna lukten av hans nydushade kropp. Mmmmmmmmmm säger jag bara. Ja tack, ska försöka ragga lite på honom idag haha =)

Jag vet inte vad jag ska tro, jag vet inte vad jag ska känna... Jag vet bara att allt är väldigt väldigt rörigt just nu, folk beter sig illa och är inte ärliga och jag står mitt i och fattar ingenting.. Det är såååå trist!

Nu har jag skrivit till min desperata beundrare att jag är upptagen och hans svar var: tråkigt... Ja, mycket tråkigt för dig att jag ska behöva put up a story för att du ska fatta att jag inte är intresserad...

Ikväll ska jag titta på tv, kl 22 är det simple life och det efterföljs av the girls next door, niiice program ikväll med andra ord! Jag blir så inspirerad av playboytjejernas kroppar och vill bara se ut som dem så då börjar jag träna och äta bra grejer =P det varar i och för sig oftast bara ett par timmar kanske upp till en dag, men endå...

Ja, han som inte längre är hemlig... Han är i alla fall en 25-årig, desperat, toalettpapperhandlande pappa och jag ogillar det skarpt. Jag är inte intresserad av att bli mamma över en natt och jag är inte heller intresserad av en kille som verkar vara så desperat att han skickar nya sms så fort jag inte svarar. Han är lite läskig helt ärligt. Jag har inte svarat på de tre sista smsen men ändå så fortsätter han att skicka sms och han skriver själv att jag dissar honom, men kan han inte ge sig då? Jag ska skriva att jag har pojkvän så kanske jag slipper pinsamma sms och konstig stämning när jag jobbar. Jag orkar inte med efterhängsna killar.

Det roliga är att så fort en kille verkar vara desperat så blir han osexig i mina ögon och jag förstår att det är samma sak gällande tjejer. Men nu förstår jag verkligen vad folk menar, man vill inte ha en kille som hela tiden hänger på låset och skickar ca 200 sms om dagen, även om man inte svarar. Det känns så sjukt desperat att jag blir lite rädd. Nej, killar ni måste vara lite dissiga så ni blir intressanta (inte dissiga bokstavligt menat, men lite småflirtiga fast ändå svåra, ni ska inte vara otrevliga dock).

Nej tack...

Hallå!? Mina kära medbloggerskor, är det bloggtorka idag? Nu har ingen av mina favoritbloggar uppdaterat på länge (okej, några timmar haha). Jag kanske inte ska säga något, mina bloggtorkor brukar vara i flera dygn, ibland flera veckor =O okej, jag lovar, I wont let you down this time... Jag ska inte vara borta från er i flera dagar, jag ska uppdatera så ofta jag kan! Hihi...

Det rä så soligt ute så jag vägrar sitta inne och knåpa ihop en drös med inlägg som jag inte gett er i helgen, men gott folk det kommer det kommer =) i kväll om inte annat? =)