.

Jag har precis ätit lite frukost och pratat med min kära vän Angie. (Jag vill so badly länka namnet Angie till ett tidigare inlägg om henne, men det går bara inte. Om ni nu mot förmodan ändå vill läsa om henne så kan ni klicka på Augusti 2007 och så gå ner till inlägget Min käre vän Angie). Snart ska jag bege mig till min lilla skönhetssalong - badrummet - och påbörja min hårlösa förvandling. Jag hoppas - men tror inte - att det kommer gå bra. Önska mig lycka till så hörs vi senare. So long

Nu har jag pallrat mig ur sängen, det verkar vara någon byggarbetsplats här bredvid mitt hem och min skönhetssömn blev störd. Då kunde jag lika gärna gå upp, så det har jag nu gjort. Har ätit en god frukost bestående av en liten solrossmörgås med leverpastej och gurka, ett ägg och en kopp te. Jag tog ett fint litet frukostkort som jag ska lägga upp lite senare, nu orkar jag inte. Snart ska jag nog gå och duscha och sedan ska jag bege mig...

Det jag nu ska berätta för er skäms jag lite för om jag ska vara ärlig, det är väldigt väldigt privat dessutom, men jag gillar juicy secrets. Jag tror inte att jag har berättat det här för någon faktiskt.

Jag var 15 år, han skulle fylla 15 år. Vi gick i åttan och hade varit tillsammans i ett par månader. Det var det klassiska första förhållandet med pinsamma händelser och föräldrar som brydde sig alltför mycket. Vi var unga och orädda och första gången vi hade sex var på alla hjärtans dag, den ni! Det känns rätt bra att ha blivit av med oskulden på alla hjärtans dag faktiskt, väldigt romantiskt om jag ska vara ärlig. Ja, det här var inte alls det jag skulle berätta om, storyn handlar egentligen om när vi skulle utföra oralsex på varandra för första gången. Vi var små (jag var mycket liten och töntig när jag var 15, även om dagens 15åringar verkar vara allt annat..) och oerfarna och allt vi tänkte på var bara att få det överstökat.

Jag kommer så väl ihåg det här, vi låg i min säng på mitt rum, jag är nästan säker på att vi var ensamma hemma. För säkerhetens skull hade vi lagt en madrass på golvet där min pojkvän "sov", trodde våra föräldrar ja. I alla fall, vi låg där i sängen och bestämde oss för att prova på det magiska, att ge varandra oralsex. Vi var båda väldigt äcklade av det faktum att ha munnen i närheten av den andra personens kön (ett mycket fult ord). Tillslut bestämde vi oss och det som gällde var 15 sekunder var, det var 15 långa sekunder och det blev mycket tjaffs om någon av oss inte höll sig till de 15 sekundrarna. Här var det nästan tal om tidtagarur helt seriöst, och inte gjorde man detta för att njuta. Och personen som fick oralsex njöt knappast heller. Känslan av obehag fanns där hela tiden och man visste att pojkvännen längtade tills de femton sekundrarna var slut, det gjorde jag också. Det var inte tillfredsställande över huvud taget. Jag fick en mycket dålig syn på sex, det var något som jag knappt njöt av och något som man bara hade för att ha det så att säga.

Numera njuter jag för fulla muggar, sex är nog det bästa som finns. Inga fler tidtagarur eller gör jag så måste du, här ger man för att få den andra att njuta till max, om man får lika mycket tillbaka är det ett stort plus. Visserligen har jag varit lite bortskämd och kanske fått mer än vad jag förtjänar, but I love it. Och det verkade han också göra.

Jag drog en rätt skön kommentar i helgen, om jag ska vara helt ärlig. Ni vet den klassiska grejen att en tjej står och pratar med en kille och snart kommer en förbannad tjej fram och är arg för att du pratar med hennes pojkvän. Ibland är det så, alltså att tjejen i fråga är tillsammans med killen. Men jag har ofta erfarat att så inte är fallet. Många tjejer, speciellt kompisar till killarna, känner sig lite hotade och eftersom de känner killarna bra så kör de på en sån grej för att bli av med eventuella hot. Jag ogillar sånt, om inte killen i fråga har bett en som kompis till honom att säga så för att bli av med en efterhängsen tjej, då kan det vara okej.

Jo, tillbaka till mig och min kommentar. Igår träffade jag en kille som redan innan jag hunnit presentera mig började ragga. Han var inte speciellt snygg, men han var trevlig. Kanske något för mycket, men det tål jag, till en viss gräns åtminstone. Han pratade på och ville bjuda mig på något och gav mig fina komplimanger då och då. Jag, som förövrigt är mycket svårflirtad för tillfället (läs: jag har någon på hjärtat som jag inte kan släppa riktigt än, ni vet om ni läst min blogg) var lite tillbakadragen och pratade med honom som vilken annan kille som helst. Dock är jag alltid trevlig mot folk som inte gjort mig illa, så självklart var jag trevlig och svarade på tilltal osv. Killar har dock, som de flesta erfarat, stora problem med att skilja på att vara trevlig och att ragga. De tror ofta att så fort en tjej är trevlig så raggar hon. Det finns säkert såna tjejer, men jag är inte en av dem. Han verkade i alla fall uppskatta mitt umgänge och pratade med mig ganska mycket.

Jag försökte gå ifrån honom så att han inte skulle få för sig något, men han sprang efter mig som en galning (okej, han var lite to much...) Han tjatade på mig att jag skulle följa med på efterfester osv, men jag tackade nej. När jag står och pratar med honom så ser jag hur en fly förbannad tjej kommer gåendes med bestämda steg mot oss. Killen i fråga verkar inte direkt bry sig om henne, och han hade sagt att han inte hade tjej. Hans kompis hade också understrukit den faktan. Ja, den där tjejen ja... Hon kommer fram och säger mycket, och jag menar mycket, irriterat att: "Står du här och pratar med min pojkvän?" Killen ser väldigt förvånad ut och fortsätter prata med mig, det kan tänkas att han sa något i stil med att: "Du är inte min flickvän..?" Tjejen drar trots allt tag i honom och sliter iväg honom mot en bil. Bara för att retas lite med både honom och henne säger jag lite ironiskt: "Jag tyckte du sa att hon var blond och hade stora bröst!?"

Tjejen blir ännu argare och skriket att hon faktiskt visst har stora bröst. Jag garvar till lite och säger att jag bara skojade, sen tog jag mitt pick och pack och återvände till några vänner.

Tjejer alltså..

Update: om tjejen nu mot förmodan var hans flickvän så tycker jag att jag gjorde rätt i att berätta (mellan raderna) att hennes pojkvän är ett svin...

Sitter och tittar på lite bilder, alltid roligt att se bilderna själv, så länge ingen annan tittar är det ju lugnt! Jag har varit en riktig kamera-magnet, speciellt när mitt blod spätts ut med alkohol. Det var alltid ett nöje att stå framför kameran och posera som om man vore snyggast i världen. Man provade en massa olika poser som man kände sig riktigt het i, och det var man ju... Eller? Tills man såg bilderna var man lycklig. När man tog emot rar-filen med alla roliga festbilder var spänningen olidlig. Hade man gjort samma tabbe som förra gången eller hade man skärpt till sig något? Inte en chans att det andra alternativet existerade. Nej, lika hemsk som vanligt såg man ut. Lika full och ful och dessa sexiga poser, njaaee, dagen efter var de konstigt nog inte alls lika sexiga. Vad hände? Vad gjorde jag för fel? Dessa frågor ställer jag mig varje gång jag lyckas hamna på bild. Jag har analyserat och försökt komma på vad som är problemet och när det uppenbarade sig för mig var det lika självklart som korvspad. Det är alkoholens fel. Utan alkohol blir jag oftast helt okej på bild, men så fort promillehalten stigit något så är det som att jag förvandlas till ett monster.

Numera håller jag mig borta från kameran när jag är ute och socialiserar mig (om jag inte är nykter vill säga). Om jag mot förmodan råkar hamna på bild så är mina händer snabbt uppe för ansiktet (förhoppningsvis är min reaktionsförmåga så snabb att jag hinner). Det brukar se ut så här numera när jag får rar-filer skickat till mig...

Mina händer är förmodligen inte det vackraste på min kropp, men jag gillar mina naglar...

Idag är jag ledsen, igen... Som vanligt när jag kommer hem på lördagar eller söndagar efter en utekväll. Varför sätter jag ett så lågt pris på mig själv? Varför låter jag honom förnedra mig så som han gör? Jag blir fruktansvärt besviken på mig själv. Igår var inte alls någon rolig kväll, jag var jättefull och på dåligt humör. Åkte först hem till en kompis och satt där och pratade lite, sen åkte vi och mötte min andra vän Angie och så satt vi på en krog och drack lite. Efter ett tag kom det fram en kille som såg helt okej ut och ville bjuda med oss på förfest, vi tackade ja för att vi inte hade så mycket annat för oss. Men sedan får vi syn på sällskapet han är med och ångrar oss djupt. När han kommer fram nästa gång ursäktar vi oss och säger att det uppstått ett litet problem, vi måste vänta på Angies pojkvän bartendern (dock ingen pojkvän till någon av oss, endast en väldigt nära vän...) killen blev lite besviken men ville bjuda oss på en shot ändå.

Framme vid baren står vi och pratar med pojkvännen som inte har en aning om vad vi nyss ljugit ihop. Helt plötsligt frågar killen som ska bjuda på shots om det är okej att han bjuder bartenderns flickvän... Oops! Som tur var hajjade vår käre vän vinken och spelade helt oberörd med. Det var ganska roligt faktiskt, haha! Vid halvtolv gick vi vidare till stället vi planerat att vi skulle till och så satte vi oss där med våra drinkar och allt vad det var vi fick för oss att köpa. Efter en massa springande, dansande och snackande stängde stället och vi gick och ställde oss utanför. Där stod jag med några bekanta och väntade in en efterfest. Efter ett tag ringde Angie från en bekant och sa att jag skulle komma dit och efter att ha blivit förolämpad på grund av min kärlek så fick jag nog och gick till Angie. Väl där rann det tårar på mina kinder men jag blev räddad av Angie och en kille som heter David som undrade lite varför jag var ledsen och så tröstade de mig tillsammans.

Vid 4-tiden tyckte jag att jag fått nog så då tog jag mitt pick och pack och mina vänner och så åkte vi hem. Vaknade imorse vid 9 av att jag var helt uttorkad. Det resulterade i att jag sprang upp till köket och hällde i mig tre stora vattenglas, när jag kom tillbaka till rummet låg Angie där och såg halvdöd ut. Jag erbjöd henne vatten och då tackade hon mig för att jag räddat hennes liv, haha!

Mellan alla dessa tråkigheter finns det trots allt en del roliga grejer. Som till exempel att jag fick höra ett bra antal gånger att jag är fruktansvärt vacker. Det är alltid roligt att få komplimanger! Snart ska jag skriva in en artikel från senaste cosmopolitan som jag tycker stämde in på mig oerhört mycket.

So long