Fortsättning
JAg har nu undersökt saken lite närmre och jag anser att jag inte behöver gå in i någon djup livssvacka, så därför avstår jag från detta! Vi lämnar nu denna lilla parantes utan bifall och pratar om någon annat istället. Herre Gud vad jag flummade igår, jag skrev bara ner massa knasiga grejer som jag tänkte just då. Men det kändes skönt, det gjorde det.
Depressionen
Ja, ni som kanske undrar kring fortsättningen på min depressionshistoria i tidigare inlägg. Jag har nu kommit till förträngningsfasen och har för mycket annat i huvudet för att kunna hinna med att vara alltför deprimerad. Det kommer kanske en fortsättning om så behövs, men jag tror jag ska kunna ta mig ur denna kris utan en värre depression. Hoppas hoppas!
Förövrigt har jag otroligt mycket att göra kring skolan, i och med min resa till exempel. Det är massa saker som ska göras och bloggen läggs lite åt sidan, tyvärr. Jag skriver inte bara för att underhålla några få läsare, nej ni ska veta att jag ser det här som terapi åt mig själv. Mår jag dåligt skriver jag här och får en känsla av att ha "pratat" av mig. Mår jag bra och är glad skriver jag här för att ha ytterligare "någon" att berätta det för. Det känns som att bloggen fulländar min vänskapskrets! Det jag inte kan berätta för alla mina vänner berättar jag här. Det känns skönt att kunna vara anonym, men ändå veta att det finns någon som läser det jag skriver och delar mina erfarenheter med mig. Jag kanske framställer mig själv som ett psyko nu, men testa själva om ni inte redan gjort det! Det är som att skriva av sig i en dagbok, skillnaden är att bloggen är öppen och man gömmer inte undan den för sig själv. Jag älskar att vara anonym och kunna dela med mig av allt!
Förövrigt har jag otroligt mycket att göra kring skolan, i och med min resa till exempel. Det är massa saker som ska göras och bloggen läggs lite åt sidan, tyvärr. Jag skriver inte bara för att underhålla några få läsare, nej ni ska veta att jag ser det här som terapi åt mig själv. Mår jag dåligt skriver jag här och får en känsla av att ha "pratat" av mig. Mår jag bra och är glad skriver jag här för att ha ytterligare "någon" att berätta det för. Det känns som att bloggen fulländar min vänskapskrets! Det jag inte kan berätta för alla mina vänner berättar jag här. Det känns skönt att kunna vara anonym, men ändå veta att det finns någon som läser det jag skriver och delar mina erfarenheter med mig. Jag kanske framställer mig själv som ett psyko nu, men testa själva om ni inte redan gjort det! Det är som att skriva av sig i en dagbok, skillnaden är att bloggen är öppen och man gömmer inte undan den för sig själv. Jag älskar att vara anonym och kunna dela med mig av allt!
Väluppfostrad vs. Ouppfostrad
Det finns en hel del saker som jag anser att man inte gör, det handlar om både mognad och respekt för andra människor. Nu ska jag inte rabbla upp en massa saker som jag anser att man gör och inte gör, nej jag ska peka på en sak som jag tycker är väldigt otrevlig. Jag har en hel del vänner som inte riktigt förstår innebörden med att prata i telefon. Nej, de verkar tro att det är okej att helt plötsligt, utan förvarning, börja prata med någon som inte alls tillhörde konversationen. Jag tycker att det här är ett oerhört otrevligt och respektlöst sätt, man kan självklart prata med någon i rummet samtidigt som man sitter i telefon, men då tycker jag självfallet att man ursäktar sig innan. Jag kan tycka att det är lite jobbigt när personen i telefonen helt plötsligt säger något jättekonstigt och man säger något i stil med: va? Personen i andra änden utbryter då lite smått irriterat (som om man skulle förstått...) att han eller hon inte pratar med mig! Okej..? Vad är problemet? Hur ska jag veta att personen i fråga pratar med någon annan helt plötsligt, jag hinner knappast uppfatta detta och sedan ska jag få snäst tillbaka att personen inte pratar med mig. Men om du nu inte pratar med mig så tycker jag att vi ska lägga på. Slut på diskutionen. Nej, sånt här gör mig fruktansvärt frustrerad!
Ganska kul
Jag tycker verkligen inte om diskriminering, och det faktum att det pratas och diskuteras en del om att invandrare har svårt att få jobb, och får de jobb är de oerhört underbetalda. Ett tag tvivlade jag på detta, ett tag undrade jag verkligen hur detta kunde stämma! Var och varannan dag såg jag fenomenet som gjorde mig ytterst tveksam. Detta mycket konstiga föremål hörde liksom inte ihop med invandrarnas hemska liv med arbetslöshet osv. Nej, hur tänkte jag! Hur kunde alla invandrare ha så feta och snygga bilar, i och med det sagt dyra. Det är många mercedes, bmw och andra finfina bilar som rör sig på vägarna med en invandrare bakom ratten. Nu får ni inte missuppfatta mig, självklart får de ha såna bilar, men om de inte kan få jobb kan dem väl ändå inte köpa bilar för hundratusentals kronor? Jag funderade kring detta länge, tills en kille i min klass (en invandrare) förklarade för mig att visst har de fina bilar, men riktigt så enkelt är det inte. Anledningen till att de har råd med dessa bilar är för att hela släkten delar på bilen. Ni vet ju hur stora invandrares släkter kan vara? Slanten som ska läggas på bilen då är ju inte alls så stor. Men vadå, har de bilen en vecka i kvartalet eller? Jaja, nu är det utrett i alla fall!
Blinded by the light
Jag har en förmåga att vara riktigt borta och blind på morgonen. Jag ser inte föremål, personer eller andra viktiga saker som jag bör se. När jag kliver på bussen på morgonenhar jag speciellt ingen koll på läget. Jag måste uppfattas som världens mest dryga och sura människa. Jag kan gå förbi flera jag känner och jag lägger inte märke till detta fenomen först mycket senare. Detta är oerhört pinsamt, inte endast för att jag framstår som en dryg idiot som inte hälsar på sina vänner och bekanta, även för att de som är smarta och tänker lite längre förstår att jag bara är allmänt vimsig och lost, lite knäpp rent ut sagt. Jag måste skärpa mig, öppna mina ögon för guds skull!
Turkdusch
Missuppfatta mig inte helt nu, jag menar absolut inget illa med detta så kallade ord. Jag är knappast den som myntat detta ord heller så om någon reagerar negativt så är jag fel person att ta det med. Jag tycker dock att det här ordet är ganska roligt. Jag har fått höra det ett antal gånger av olika människor och såvitt jag vet så betyder det att man är svettig/ luktar illa och istället för att duscha så tvättar man sig lite nonchalant under armarna, troligtvis på en toalett vid handfatet.
Var vill jag nu komma? Jo, jag hatar att duscha i skolan. Vi har norra Europas äckligaste duschar i våra omklädningsrum och detta är jag förstås hemskt besviken över. Då jag går i skolan i en så kallad rik kommun så begär jag mer än ett par svamp- och bakteriefyllda duschar på 1976. Jag är ledsen men där går gränsen, jag funderar starkt på att ta med mig ett par flipflops så att jag kan duscha utan att vara orolig. För tillfället kör jag på den så kallade turkduschen och det fungerar, och det endast för att jag inte är aktiv på idrotten. Jag är en ögontjänare rent ut sagt, så fort läraren vänder ryggen till stannar jag upp och andas lugnt och fint. När han tittar låtsas jag som att jag sprungit som en galning medan han inte tittade och tar det då lite lugnare. Detta är ett bra knep alltså, jag fick VG i a-kursen med hjälp av detta. Undrar om jag kan köra samma stil i höst?
VS 
Oj vilken fin dusch jag hittade. Det fanns ingen som kunde mäta sig med de i min skola så jag fick ta den där liksom...
Var vill jag nu komma? Jo, jag hatar att duscha i skolan. Vi har norra Europas äckligaste duschar i våra omklädningsrum och detta är jag förstås hemskt besviken över. Då jag går i skolan i en så kallad rik kommun så begär jag mer än ett par svamp- och bakteriefyllda duschar på 1976. Jag är ledsen men där går gränsen, jag funderar starkt på att ta med mig ett par flipflops så att jag kan duscha utan att vara orolig. För tillfället kör jag på den så kallade turkduschen och det fungerar, och det endast för att jag inte är aktiv på idrotten. Jag är en ögontjänare rent ut sagt, så fort läraren vänder ryggen till stannar jag upp och andas lugnt och fint. När han tittar låtsas jag som att jag sprungit som en galning medan han inte tittade och tar det då lite lugnare. Detta är ett bra knep alltså, jag fick VG i a-kursen med hjälp av detta. Undrar om jag kan köra samma stil i höst?
VS Oj vilken fin dusch jag hittade. Det fanns ingen som kunde mäta sig med de i min skola så jag fick ta den där liksom...
Celibat-klubben
Idag pratade jag med mitt ex. Han var helt säker på att jag ljög när jag sa att jag inte fått till det på ett bra tag. Han var ihärdig och verkade aldrig vilja ge upp. Tillslut förstod han ändå att jag talade sanning. Det känns som att jag lever i celibat. Om ett par dagar är det (!) tre månader sedan. Jag skäms nästan för att skriva det här. Men jag är faktiskt ingen som hoppar i säng med första bästa. Jag börjar dock tröttna på ensamheten som följer detta celibat jag lever i just nu. Jag känner inte riktigt att jag kan ringa någon heller, jag menar det känns ju ganska pinsamt. Vad säger man liksom? - Hej! Jag är lite sugen, vill du ses och ha sex?
Sommar vs Höst
Det är ett väldigt kaos utanför fönstret. Ena stunden är det soligt och varmt, nästa blåser det jättemycket och de mörka molnen tar över himmelen. Jag känner verkligen att hösten är på väg nu. Framförallt kände jag det när jag trippade hem i kort pennkjol och jeansjacka idag. Det var förövrigt helgens outfit, har inte varit hemma på flera dagar så man fick dra på sig dessa obekväma kläder och bege sig hemåt. Nu sitter jag dock i lillebrors gamla levisjeans och lyssnar på Helen Sjöholm. Jag njuter av lugnet som infinner sig för tillfället, snart är det slut på detta.
Suck
Jag är så fasligt trött på folk som jämt suckar. Det suckas hit och det suckas dit. Det suckas för allt och inget, och överallt och ingenstans. En lättnadens suck är helt okej, ibland. Men jag ogillar starkt när folk som känner sig obekväma med situationen, eller bara vill få folk runtomkring att uppmärksamma detta, suckar falsk ljudligt, ofta gång på gång för att ingen reagerar. Jag känner mig oerhört obekväm när folk sitter och suckar runt mig, jag vet inte om det är mot mig, men ändå. Så gott folk, sluta sucka när ni inte har någon anledning, så är ni gulliga. Och har ni en anledning (läs: ni kanske egentligen vill säga något, men känner att en suck sitter lika bra...) ta den då på ren svenska istället så att folk förstår vad ni vill få fram. Tack på förhand
Yuck
Just nu tittar jag på Dr.90210. Det är ganska äckligt faktiskt, det är en tjej som har bantat ner sig en hel del men hon anser att hennes venusberg (venusben?) är för tjockt!? Äh, okej... Alltså, jag kan inte riktigt sätta mig in i situationen då jag själv aldrig suttit i den, men självklart kan folk vara missnöjda med saker. Men för mycket fett på venusberget? Vadå? Vad missade jag?
Hej kompis...
Va!?
Jag sitter hemma en fredagkväll, detta är hemskt! Jag hade visserligen flera erbjudanden att kasta mig över, men jag kände helt enkelt inte för det. Jag var trött när jag kom hem idag efter en jättelång dag på stan, var där vid 10 och åkte därifrån vid halvfem ungefär. Jag har ont i fötterna och mitt huvud dunkar. Jag tycker att det är ganska skönt att vara hemma faktiskt. Synd bara att när jag väl är hemma så är mina föräldrar antingen borta eller har bekanta på besök. Det blir aldrig någon familjekväll när jag väl är hemma en fredag eller lördag. De brukade klaga på att jag jämt var borta, men nu när jag är hemma så är det istället tvärtom, hmm... Snart ska jag gå och lägga mig i alla fall, jag ska sova riktigt länge imorgon. Sedan ska jag gå upp och försöka mig på vaxning här hemma i badrummet. Jag har provat förr och det gick ju som sagt sådär. Jag behöver lite tips alltså, jag tycker att instruktionerna är lite dåliga faktiskt. Någon vänlig själ som kanske har några bra tips? Jag vet att ingen av er vågar kommentera, men om ni vill kommentera så får ni gärna vara anonyma om ni känner för det.
Lat eller smart?
Okej, bara ett inlägg till idag... Jag, kanske inte ska uttrycka mig att jag hatar, men jag ogillar starkt när folk som bloggar lägger in små länkar här och där och sedan inte väljer att få den öppnad i ett nytt fönster. Det är så sjukt irriterande att klicka på en länk och så måste man hålla på att gå bakåt och grejer bara för att personen var lat. Eller är det bara jag som gillar att få upp länkar i nya fönster? Vem vet, jag kanske är en idiot som gillar det, jag kanske är helt totalt ensam om detta ogillande kring öppna i samma fönster... Någon som kan förklara för mig hur det ligger till?
Knuten
Jag rent ut sagt älskar knuten som verkar vara väldigt på tapeten. För er som inte förstår vad jag menar, så är det knuten i håret jag pratar om. Det är så skönt att bli av med det hängande håret i ansiktet och bara snurra upp det i en knut på huvudet. Jag föredrar att ha den ganska långt upp, men den ska inte synas rakt framifrån. Åh, jag blir alldeles hispig av att tänka på alla fina grejer man kan göra med detta oemotståndliga mode. Det roliga är att det verkar som att nästan allt fungerar i höst. Det är stuprör, raka, utsvängda jeans, skinnbyxor, tights, lacktights, strumpbyxor, klänningar, skinnjackor, jeansjackor, kilklackar, tjocka klackar, smala stilettklackar, mocka och fransar, stickat osv. Det känns som att man kan välja och vraka mellan trenderna. Färgerna är inte heller fy skam, jag gillar de lite nedtonade, mörka, burriga färgerna som hösten för med sig. Nu sitter jag här i mitt hus och inväntar min lön för juli, den kommer sitta finfint på mitt konto vill jag lova. Dock är det alldeles för mycket jag vill köpa just nu, jag får lugna mig lite. Först frisören på fredag och sedan ett par resor till solarieöarna (läs: jag solar nästan aldrig, men nu när jag jobbat alla fina dagar så har jag inte fått någon färg alls), man vill ju se fräsch ut när skolan börjar. När jag såg Elin Klings snygga lacktights blev jag sååå sugen på dem, jag vet precis hur jag vill se ut första skoldagen. Och andra. Och tredje. Och resten av höstens alla dagar. Jag vill vara drop dead gorgeous. Wish me luck...
Hur snygg är hon inte? Helt stört, jag förstår inte...
Hur snygg är hon inte? Helt stört, jag förstår inte...
Min bästa vän
Som sagt har jag umgåtts med en väldigt kär gammal vän till mig. En gång i tiden var hon min allraste bästa vän, vi var oskiljaktiga. Vi var med varandra 24/7 och alla visste det. Var jag ensam någon enstaka gång kom alltid frågan upp: Var har du _______?. Vi var det klassiska fjortisparet och vi berörde allt och alla.
Första gången jag kom i kontakt med den här tjejen var inget lugnt och sansat i stil med igår. Nejnej, här var det glåpord och mördarblickar i korridorerna innan vi förstod att vi var som menade för varandra. Det började en varm augustidag för ungefär 5 år sedan. Jag satt och konverserade med några små flickor utanför min skola, och helt plötsligt uppenbarade hon sig. Tjejen gick förbi mitt lilla sällskap och kunde inte hålla munnen stängd, nej hon skrek något till de små tjejerna jag satt med och eftersom de var yngre än mig tog jag dem i försvar. Jag ropade tillbaka och undrade något i stil med: Vad är ditt problem? Svaret jag fick vill jag knappt skriva ut här, men det var ungefär: Vad fan är ditt problem? Din jävla fitthora!
Jag blev alldeles paff och hörde hur hon skrek och smällde i dörrarna när hon gick in i skolan. I nästan två år gick jag runt och var lite småskakis och undrade vad hon skulle hitta på härnäst. Det kom inget annat än mördarblickar. Tills den dag vi tog vårt sunda förnuft och begravde stridsyxan för att istället bli självsfränder för några månader. Vi var som sagt oskiljaktiga. Vi sjöng, vi dansade, vi söp, vi gjorde massa dumma grejer - galenskaperna går inte ens att räkna på båda våra händer och fötter. Nej, här talar vi om en intensiv period i mitt liv. Jag bodde praktiskt taget hemma hos henne och vi sov rumpa mot rumpa i våra stringtrosor i hennes lilla 90-säng. Hon var som min syster, jag älskade henne något så otroligt. Hon fanns alltid där och jag visste att hon inte skulle svika mig.
Som jag redan nämnt var det en mycket intensiv period i mitt liv och tillslut började den dö ut. Vi hade hunnit med en hel livs vänskap på bara några månader och vi båda kände hur vi gled isär mer och mer. Jag hade mycket blandade känslor kring detta, men jag kommer ihåg att jag grät ibland för att jag saknade min bästa vän så mycket. Hon hade det ännu jobbigare än mig, jag kommer ihåg hur jag tog emot samtal från henne när hon grät och hyperventilerade, det fanns inte ord för hur mycket hon saknade det vi haft. Jag tror att ödet bestämt att vi skulle gå skilda vägar just då, efter en väldigt kort period tillsammans.
Nu har vi träffats igen, efter många år. Jag skrattar fortfarande lika mycket med henne och jag trivs som fisken i vattnet. Jag tror att det kanske kan bli vi igen, om än på ett mognare stadium...
Första gången jag kom i kontakt med den här tjejen var inget lugnt och sansat i stil med igår. Nejnej, här var det glåpord och mördarblickar i korridorerna innan vi förstod att vi var som menade för varandra. Det började en varm augustidag för ungefär 5 år sedan. Jag satt och konverserade med några små flickor utanför min skola, och helt plötsligt uppenbarade hon sig. Tjejen gick förbi mitt lilla sällskap och kunde inte hålla munnen stängd, nej hon skrek något till de små tjejerna jag satt med och eftersom de var yngre än mig tog jag dem i försvar. Jag ropade tillbaka och undrade något i stil med: Vad är ditt problem? Svaret jag fick vill jag knappt skriva ut här, men det var ungefär: Vad fan är ditt problem? Din jävla fitthora!
Jag blev alldeles paff och hörde hur hon skrek och smällde i dörrarna när hon gick in i skolan. I nästan två år gick jag runt och var lite småskakis och undrade vad hon skulle hitta på härnäst. Det kom inget annat än mördarblickar. Tills den dag vi tog vårt sunda förnuft och begravde stridsyxan för att istället bli självsfränder för några månader. Vi var som sagt oskiljaktiga. Vi sjöng, vi dansade, vi söp, vi gjorde massa dumma grejer - galenskaperna går inte ens att räkna på båda våra händer och fötter. Nej, här talar vi om en intensiv period i mitt liv. Jag bodde praktiskt taget hemma hos henne och vi sov rumpa mot rumpa i våra stringtrosor i hennes lilla 90-säng. Hon var som min syster, jag älskade henne något så otroligt. Hon fanns alltid där och jag visste att hon inte skulle svika mig.
Som jag redan nämnt var det en mycket intensiv period i mitt liv och tillslut började den dö ut. Vi hade hunnit med en hel livs vänskap på bara några månader och vi båda kände hur vi gled isär mer och mer. Jag hade mycket blandade känslor kring detta, men jag kommer ihåg att jag grät ibland för att jag saknade min bästa vän så mycket. Hon hade det ännu jobbigare än mig, jag kommer ihåg hur jag tog emot samtal från henne när hon grät och hyperventilerade, det fanns inte ord för hur mycket hon saknade det vi haft. Jag tror att ödet bestämt att vi skulle gå skilda vägar just då, efter en väldigt kort period tillsammans.
Nu har vi träffats igen, efter många år. Jag skrattar fortfarande lika mycket med henne och jag trivs som fisken i vattnet. Jag tror att det kanske kan bli vi igen, om än på ett mognare stadium...
Katrin Schulman
Jag har precis suttit och synat denna kvinnas blogg på stureplans hemsida. Hon skriver emellertid underhållande emellertid otroligt uttråkande. Hon framställer sig själv som en liten polsk bitch och hon verkar inte kunna hålla inne med någonting omsitt fashionabla liv. Som när hon skrev om hur bakis hon var och hur hennes bajskorvar ser ut när hon är bakis. Jag har för mig att hon kallade det för bakisbajs eller något liknande. Ja visst, intressant med människor som är öppna och inte skäms för mänskliga saker så som bajs eller annat pinsamt. Det roliga är i och för sig att jag känner igen mig lite i henne, jag säger gärna ifrån och låter mig inte förnedras utan att få sista ordet. Däremot kommer jag aldrig låta er läsa om hur mitt bajs ser ut, jag lovar att ni slipper...
Min kära vän Angie
Jag har en kompis som är fantastiskt snygg - enligt mig. Vi andra bleknar i jämförelse med henne. Hon har en sådan utstrålning och karisma att vem som helst skulle smälta. Det intressanta faktum att jag står och fixar mig i timmar för att vara riktigt snygg, ja så snygg som jag aldrig varit förut, kan jag lika gärna strunta i, för det känns inte som att jag någonsin kommer att stråla bredvid Angie. Angie är en sådan tjej som stjäl all uppmärksamhet och får alla strålkastare mot sig. Du tror att du äntligen fått till det, det är frisyren, sminket, kläderna, utstrålning, ditt vackra bländande leende, din hallonluktande andedräkt, dina perfekt utvalda accessoarer - ja, allt matchar helt enkelt. Den här kvällen är du helt säker på att du klår Angie, du kommer äntligen få slå henne på fingrarna. Men icke sa nicke, när du ser henne på håll känner du bara för att vända hem till din säng och aldrig mer kliva utanför dörren. Ditt perfekt fönade hår, din helt otroliga sminkning, dina sjukt snygga kläder - bleknar så fort du närmar dig denna kvinna. Hon är alltid sjukt snygg! Hon är alltid något mer uppklädd än resten av umgänget och läppglanset glänser alltid lite bättre på hennes läppar än på dina. Drinkar, shotar, vin och annat flödar när hon är igång och hon behöver inte ens öppna plånboken. Nej inte Angie inte, så många beundrare som hon har skulle hon lätt kunna behöva magpumpas efter en kväll på krogen.
Det sorgliga är ändå, att även om Angie har allt jag någonsin kunnat önska mig utåt sett, så har hon inget jag önskar mig inombords. Hon är helt enkelt vacker att se på, men kan lätt bli ful att ha att göra med. Nu ska jag absolut inte prata bakom ryggen på mina vänner, men det finns alltid en baksida med skönhet. Den som bara några få får se, de få som kommer skönheten nära. De som verkligen lär känna denna person, de förstår att bakom denna skönhet gömmer sig något som är allt utom vackert. Som sagt det finns alltid en baksida med skönhet. En dag slår jag Skönheten med hästlängder, jag vet att jag inte bara är vacker utanpå, det finns mycket vackert att hämta inombords också.
What are you hiding?
Liv
Den här kvinnan, ingen mindre än Liv Tyler, är otroligt vacker enligt mig. Hon har fina, enkla kvinnliga drag som tilltalar mig. Jag har fått en känsla av att hon är jordnära och hon är en duktig skådespelerska. I mina ögon slåss hon lätt om förstaplatsen på listan av världens vackraste...
The Olly-girls
Har ni sett Sunset tan på E!? Jag sitter och tittar på det just nu, dock en repris som jag såg häromdagen så jag tittar inte speciellt aktivt. Jag måste ju säga att deras receptionister - Holly and Molly - inte verkar ha så mycket inför pannbenet. Jag kan inte förstå hur de tänker, och varför blir de inte uppsagda? De verkar ju rent ut sagt vara helt dumma i huvudet?! Jag börjar fundera på om de inte ha manus till det här och det är uppgjort att de två tjejerna ska göra bort sig för resten av sina liv. De beter sig som två 12-åringar, men jag antar att de är närmare 20. Pinsamt!
Minnet är inte på topp
Det var något. Jag kom på något briliant att skriva ner här. Men nu är det som bortblåst. Illa.
Pojkar i min smak
Om någon skulle fråga mig vad jag letar efter hos en kille (potentiell pojkvän) så skulle listan bli lång, det vill jag lova. Jag skulle nog kunna stå och babbla i 10 minuter om hur han borde och inte borde vara för att passa mig. När det väl kommer till kritan är jag inte alls lika kräsen, utan jag bortser då från alla dåliga sidor han har och försöker lyfta fram de bra så gott det går. Däremot så kom jag att tänka på en sak igår när jag var ute med några bekanta, vi besökte bla Laroy för alla nyfikna själar. Det roliga var att innan kvällen var slut hade alla, och jag menar alla, mina killkompisar blivit utslängda. De var dock inte så många, men ändå... Några konkreta anledningar till vakternas handlande har jag inte fått förklarade, men jag kan nog föreställa mig själv hur scenariot såg ut. De killarna jag var med umgås jag inte speciellt mycket med, det var en liten reunion kan man kalla det. Vi var ett sällskap på kanske 10 personer som inte träffats på länge och skulle ha en rolig utekväll. Jag hart för övrigt gått i samma klass som ett par av dessa människor i högstadiet. Champagneflaska efter champagneflaska beställs in och killarna blir fullare och fullare medan vi tjejer sitter sådär lagom salongsberusade och ser på. Det blev nog helt enkelt lite för mycket av det goda, så att säga...
Så, för att avsluta det hela så vill jag bara säga att en kille måste kunna hantera alkohol. Inte bli för full och odräglig. En kille som inte kan dricka alkohol utan att skämma ut sig vill jag helst inte ha i min närhet...
Så, för att avsluta det hela så vill jag bara säga att en kille måste kunna hantera alkohol. Inte bli för full och odräglig. En kille som inte kan dricka alkohol utan att skämma ut sig vill jag helst inte ha i min närhet...
