Kul
Igår var jag ute med en god vän och några av hennes bekanta. Det var mycket trevligt faktiskt, trots sjukt tråkiga laroy. Så här i efterhand får jag dessutom veta att de vi var med tyckte om mig väldigt mycket, det är alltid roligt att höra! Nu är jag på gott humör, så jag kommer nog sova gott! Förhoppningsvis vaknar jag på gott humör imorgon också!
Utgång
Igår var jag ute och promenerade med mina nya 10-nånting-klackar. Det var lite jobbigt om jag ska vara ärlig och det finns en lite risk att jag såg något besvärad ut, i hope not... Först var jag på fridays och drack drinkar och sedan rörde jag och mina vänner oss mot det förmodligen enda ställe vi skulle komma in på denna lönehelgs-lördag, med andra ord hamnade vi på laroy. Det var segt, jävligt segt faktiskt. Knappt värt att nämna om jag ska vara ärlig. Nej, fel kväll att gå ut på helt enkelt...
Gott folk
Semestern är slut och jag antar att jag är välkommen till verkligheten igen. Igår var jag trött så jag var hemma och sov. Ikväll däremot har jag bestämt mig för att göra något roligt! Just nu håller jag på att ringa lite härliga människor för att se vad de ska hitta på ikväll. Mission impossible, antingen vill de inte prata med mig eller så har alla förlagt sina telefoner på något ställe som är omöjligt att hitta... Hmm, vad ska jag tro?
Bye
Nu åker jag snart, kanske bloggar, men jag ska försöka njuta av lite ledighet i alla fall så jag får se! So long
Lillördag
Imorgon är det faktiskt onsdag, och onsdag = lillördag. Jag tycker att det är ett utmärkt tillfälle att njuta lite extra av livet (läs: krogen). Därför ska jag imorgon ta tillfället i akt och nyttja denna härliga kväll till något alldeles förträffligt som att dricka drinkar och cider. Kanske någon shot också, men jag tror jag nämnt förut att jag är en sofistikerad människa som gärna dricker för sällskapets skull. Eller inte, det händer faktiskt att jag blir för onykter, så salongsberusning är inte mitt motto. Nej, förra torsdagen kom jag till och med onykter till skolan, då har det gått för långt. Men vad gör man när man kliver innanför dörren hemma vid 04.32 på morgonen och ska vara i skolan inom 3,5 timme? Jo, då sover man så länge man bara kan och sedan kliver man upp och borstar tänderna (så man åtminstone försökt få bort alkohollukten) och sedan tar man sitt pick och pack och beger sig till skolan. Detta var precis vad jag gjorde, och det gick sådär. Jag var såååå bakis. Jag tror jag skrev det i bloggen också. Jamen titta!
Vi ses kanske någonstans i innerstaden imorgon kväll då... So long! (Bilden är slumpmässigt vald...)
Vi ses kanske någonstans i innerstaden imorgon kväll då... So long! (Bilden är slumpmässigt vald...)
Fortsättning
JAg har nu undersökt saken lite närmre och jag anser att jag inte behöver gå in i någon djup livssvacka, så därför avstår jag från detta! Vi lämnar nu denna lilla parantes utan bifall och pratar om någon annat istället. Herre Gud vad jag flummade igår, jag skrev bara ner massa knasiga grejer som jag tänkte just då. Men det kändes skönt, det gjorde det.
Depressionen
Ja, ni som kanske undrar kring fortsättningen på min depressionshistoria i tidigare inlägg. Jag har nu kommit till förträngningsfasen och har för mycket annat i huvudet för att kunna hinna med att vara alltför deprimerad. Det kommer kanske en fortsättning om så behövs, men jag tror jag ska kunna ta mig ur denna kris utan en värre depression. Hoppas hoppas!
Förövrigt har jag otroligt mycket att göra kring skolan, i och med min resa till exempel. Det är massa saker som ska göras och bloggen läggs lite åt sidan, tyvärr. Jag skriver inte bara för att underhålla några få läsare, nej ni ska veta att jag ser det här som terapi åt mig själv. Mår jag dåligt skriver jag här och får en känsla av att ha "pratat" av mig. Mår jag bra och är glad skriver jag här för att ha ytterligare "någon" att berätta det för. Det känns som att bloggen fulländar min vänskapskrets! Det jag inte kan berätta för alla mina vänner berättar jag här. Det känns skönt att kunna vara anonym, men ändå veta att det finns någon som läser det jag skriver och delar mina erfarenheter med mig. Jag kanske framställer mig själv som ett psyko nu, men testa själva om ni inte redan gjort det! Det är som att skriva av sig i en dagbok, skillnaden är att bloggen är öppen och man gömmer inte undan den för sig själv. Jag älskar att vara anonym och kunna dela med mig av allt!
Förövrigt har jag otroligt mycket att göra kring skolan, i och med min resa till exempel. Det är massa saker som ska göras och bloggen läggs lite åt sidan, tyvärr. Jag skriver inte bara för att underhålla några få läsare, nej ni ska veta att jag ser det här som terapi åt mig själv. Mår jag dåligt skriver jag här och får en känsla av att ha "pratat" av mig. Mår jag bra och är glad skriver jag här för att ha ytterligare "någon" att berätta det för. Det känns som att bloggen fulländar min vänskapskrets! Det jag inte kan berätta för alla mina vänner berättar jag här. Det känns skönt att kunna vara anonym, men ändå veta att det finns någon som läser det jag skriver och delar mina erfarenheter med mig. Jag kanske framställer mig själv som ett psyko nu, men testa själva om ni inte redan gjort det! Det är som att skriva av sig i en dagbok, skillnaden är att bloggen är öppen och man gömmer inte undan den för sig själv. Jag älskar att vara anonym och kunna dela med mig av allt!
Vad hände?
Jag var ganska inställd på att jag kommit över honom något sånär. Jag var säker på att jag inte skulle behöva träffa honom på minst två veckor till (det hade gått ca 3 veckor sen sist). Tydligen hade jag fel, tydligen hade jag verkligen inte kommit över honom. Helt plötsligt stod han där mitt framför mig, på ett ställe jag var helt oförberedd på att träffa honom på. Han stod där och såg så snygg ut som han alltid gjort. Ouch sa mitt hjärta, men jag gick fram ändå. När han gått var jag helt knäsvag och hade hjärtklappning. Vad är det för fel på mig? Han är ett svin, han kör med alla hit och dit och ändå så får han mig på fall som ingen annan. I mina ögon har han två sidor, en som behandlar mig som luft, och en annan som behandlar mig som världens bästa. Jag har svårt att koppla bort det bra och istället fokusera på det dåliga, därför kommer jag inte över honom. Därför styr han än idag i mitt hjärta. Hela dagen har han funnits i mina tankar, gnagt sig in och tryckt sig ännu längre in i mitt hjärta. I really need a break!
Hej!
Jag har typ gått in i en depression. Notera ordet typ. Jag är inte helt hundra på det, men jag ska kolla upp lite grejer och efter det kan jag gå in i depressionen eller skippa den. Säger man föresten gå in i en depression? It makes sence to me, men när man tänker efter låter det skumt. Tyvärr vill jag inte dela med mig av anledningen till min kanske-depression, den är verkligen inte intressant eller rolig så ni ska vara glada att slippa läsa om det. Nej, usch...
Pose
Återigen till mina vänner. Jag har en nära vän som jag kan kalla för Britta just nu. Britta verkar ha något sorts självförtroendeproblem. Jag tycker att det är väldigt tråkigt, då man ska fokusera på att bli nöjd med sig själv och jobba på det från både insidan och utsidan, och enligt mig är en lycklig människa vacker. Britta är kanske inte världens snyggaste, men hon har definitivt inte något fel, så som sjukdom eller något väldigt jobbigt, i sitt utseende som hon kan klaga över. Det handlar endast om att hon har en dålig självbild. Självklart finns det tusen anledningar till detta, men jag börjar bli trött på att få höra otrevliga kommentarer kring saker jag gör/inte gör för att hon är missnöjd med sig själv. Till en viss gräns kan jag acceptera att en människa mår dåligt och kanske i vissa fall låter det gå ut över alla andra, men inte hela tiden.
Nu är det så att jag har figurerat på ett okänt antal bilder från när jag besökt olika krogar runt om kring Stockholm. Det är ofta roligt att bli fotad, men inte alltid lika roligt att se sig själv dagen efter. Min vän, så kallade Britta, verkar dock ha större problem med foton på mig än vad jag själv har. (Det handlar inte endast om foton från krogen, även andra foton på mig..). Så fort hon ser en bild på mig så uttbryter hon lite smått irriterat: Guuuuuuuuuud vad du posar!!! Ursäkta? Hur ska jag ställa mig till detta påhopp? Ja, jag poserar framför mannen med kameran, hur ska jag annars göra? Jag står där med en vän och ler in i kameran. Jag kan inte se någon annan utväg än att le mot kameran. Visst, man kan låtsas att man inte är beredd på att bilden tas och verka oberörd, men med tanke på att alla vet att man inte är det så känns det bara pinsamt. Det spelar ingen roll hur jag ser ut på en bild, så fort jag ler så posar jag helt plötsligt! Men vafan ska jag göra då? Just nu känner jag vreden inom mig och jag skulle bara vilja skriva massa fula ord till min så kallade vän, men det gör jag inte. Men jag förstår inte vad hennes problem är. Hon posar ju precis lika mycket som jag gör när hon ler mot kameran i såna fall?! Nej, nu får det vara nog!
Jääävlar vad hon posar! (Nej, det är inte jag på bilden...)
Väluppfostrad vs. Ouppfostrad
Det finns en hel del saker som jag anser att man inte gör, det handlar om både mognad och respekt för andra människor. Nu ska jag inte rabbla upp en massa saker som jag anser att man gör och inte gör, nej jag ska peka på en sak som jag tycker är väldigt otrevlig. Jag har en hel del vänner som inte riktigt förstår innebörden med att prata i telefon. Nej, de verkar tro att det är okej att helt plötsligt, utan förvarning, börja prata med någon som inte alls tillhörde konversationen. Jag tycker att det här är ett oerhört otrevligt och respektlöst sätt, man kan självklart prata med någon i rummet samtidigt som man sitter i telefon, men då tycker jag självfallet att man ursäktar sig innan. Jag kan tycka att det är lite jobbigt när personen i telefonen helt plötsligt säger något jättekonstigt och man säger något i stil med: va? Personen i andra änden utbryter då lite smått irriterat (som om man skulle förstått...) att han eller hon inte pratar med mig! Okej..? Vad är problemet? Hur ska jag veta att personen i fråga pratar med någon annan helt plötsligt, jag hinner knappast uppfatta detta och sedan ska jag få snäst tillbaka att personen inte pratar med mig. Men om du nu inte pratar med mig så tycker jag att vi ska lägga på. Slut på diskutionen. Nej, sånt här gör mig fruktansvärt frustrerad!
Sign
Vet ni vad vit helg innebär? Det innebär mycket bloggande, hoppas jag tillfredställer ert behov!
Mumma
Sitter och njuter av bilder på en i mina ögon mycket vacker människa. Vem denna människa är får ni förstås inte veta, sorry... Men jag lovar er att han är het och jag gör vad jag kan för att få till en liten träff med honom. Dock är jag inte desperat och ringer, skickar sms, pokar (vilket ord alltså...) eller trackar honom på något annat sätt som ni kanske tror. Nej, jag är en sofistikerad individ som tar det lilla lugna på raggfronten. Jag socialiserar mig gärna, men för påträngande vill jag inte vara, så jag försöker hålla lite avstånd och verka svårflirtad. Tror ni jag pallar trycket?
Så här ska det se ut...
Så här ska det se ut...
Vit helg
Jag har bestämt mig för att ha en vit helg. Jag behöver vila, plugga och ta hand om mig själv! Denna helg innefattar alltså inte alkohol, krogen, jobbiga fulla killar, höga klackar - misshandlade fötter, dagen-efter-ångest eller likande. På ett sätt känns det lite trist, men på ett annat känns det helt underbart. På onsdag ska jag däremot ut, det har jag och Angie bestämt! Jag ska ju resa bort nästa torsdag så jag måste gå ut innan dess. Nu ska jag nog försöka göra om designen på min blogg lite! Behövs lite förändring! Omväxling förnöjer, eller vad säger man?
Inget White Room ikväll inte... På onsdag kanske...
Inget White Room ikväll inte... På onsdag kanske...
Ganska kul
Jag tycker verkligen inte om diskriminering, och det faktum att det pratas och diskuteras en del om att invandrare har svårt att få jobb, och får de jobb är de oerhört underbetalda. Ett tag tvivlade jag på detta, ett tag undrade jag verkligen hur detta kunde stämma! Var och varannan dag såg jag fenomenet som gjorde mig ytterst tveksam. Detta mycket konstiga föremål hörde liksom inte ihop med invandrarnas hemska liv med arbetslöshet osv. Nej, hur tänkte jag! Hur kunde alla invandrare ha så feta och snygga bilar, i och med det sagt dyra. Det är många mercedes, bmw och andra finfina bilar som rör sig på vägarna med en invandrare bakom ratten. Nu får ni inte missuppfatta mig, självklart får de ha såna bilar, men om de inte kan få jobb kan dem väl ändå inte köpa bilar för hundratusentals kronor? Jag funderade kring detta länge, tills en kille i min klass (en invandrare) förklarade för mig att visst har de fina bilar, men riktigt så enkelt är det inte. Anledningen till att de har råd med dessa bilar är för att hela släkten delar på bilen. Ni vet ju hur stora invandrares släkter kan vara? Slanten som ska läggas på bilen då är ju inte alls så stor. Men vadå, har de bilen en vecka i kvartalet eller? Jaja, nu är det utrett i alla fall!
Åh nej
Jag är bakis bakis bakis! Detta är inte roligt någonstans, imorse när jag vaknade var jag fortfarande onykter. Jag hade svårt att gå rakt och mina ögon var inte alls där de skulle. Nu har jag i alla fall sovit lite efter en tung dag i skolan, började 8 så ja det var tungt... Men jag hade verkligen roligt igår, jag vet inte om jag vågar skriva var jag var, men laroy var väl första stoppet så att säga. Mer info senare, kanske...
Plugga
Jag måste egentligen plugga. Jag verkligen verkligen måste. Det är det ena och det är det andra och jag lovar, det är även det tredje, fjärde, femte och sjätte... Im quite tired of this shit. Om någon har kritik kring min engelska, tell me, för jag vet att jag är usel! Jag önskar jag vore bättre, och det blir jag ju om ni säger till! Nej nu ska jag plugga matte och juridik!
More more more
Nej, det är inte nog om min ipod än. Ganska kul var det när jag satt och väntade på bussen igår faktiskt. Jag sitter där i min egen värld och lyssnar på något riktigt bra och helt plötsligt ställer sig en gubbe framför mig och böjer sig mot mig som om han säger något. Jag blir lite smått chockad och tar ur ena hörluren. Snabbt visar jag tecken på att jag inte hört vad han sagt och då upprepar han orden: Det är en fin telefon du har där, den var mycket vacker! Haha, ganska roligt att han trodde det var en telefon... Jag nickade och log och låtsades inte om att han trodde fel. Han var bara en vänlig gammal gubbe (typ 70 bast) som ville påpeka vilken vacker teknisk grej jag hade i mina händer. Ja, så har min ipod fått ännu en komplimang!
Mardröm
Inatt drömde jag en mardröm, något som inte är så speciellt vanligt förekommande... Ni kommer kanske skratta åt mig när jag beskriver vad denna mardröm handlade om. Som de flesta av er vet, tror jag, så fick jag min ipod här för ett par dagar sedan, vilket jag är mycket lycklig över. Min ipod är min nya bästa kompis, den ger mig lugn och härlig musik helt i min smak. Den glänser i en vacker röd ton och utstrålar glädje... I min dröm hade jag min ipod i mina händer och var lika lycklig som alltid när musiken strålar från den lilla manicken, genom hörlurarna in i min trumhinna (eller nåt..). Helt plötsligt upptäcker jag hur min ipod börjar flagna, ja precis flagna. Den röda vackra färgen bara faller av den. Jag blir lite smått hysterisk men framförallt väldigt ledsen. Min ipod såg tillslut ut som en rostig gammal plastgrej, inte så värst upphetsande. Som ni kanske förstår så blev jag mycket ledsen och frågade massa människor vad jag skulle göra åt problemet. Jag kom på att jag kunde måla rött nagellack på den, smart va? Men innan jag hann göra det vaknade och såg till min glädje att den låg på bordet lika röd och fin som igår... Pheeu..
Laroy
Jag känner mig som en idiot, jag känner mig som en riktig fjortis. Jag vet inte vad det är för fel på mig, så mycket som jag hängt på skitstället Laroy den här veckan så måste jag ha en allvarlig sjukdom som bör diagnostiseras snarast möjligt. Jag tvivlar på mig själv och det är anledningen till att jag vid mina nästan sinnes fulla bruk tar på mig 10 cm klackarna och beger mig vingligt mot stureplan. En gång var jag dock säker på mig själv, jag och min vän Angie trippade då istället iväg mot Sturecompagniet, men det var så fruktansvärt tråkigt så vi flydde ganska fort. Numera drar vi de säkra korten och beger oss till 89- och 88bombarderade lilla grottan laroy. Där luftfuktigheten ligger på en alldeles för hög nivå och där man står längre i kö till toaletten än att roa sig på själva stället. Nej, på onsdag ska jag försöka övertala lite vänner att vi istället ska gå till cafét... Vi ses kring stureplan på onsdag då, eller möjligtvis kungsan...
Blinded by the light
Jag har en förmåga att vara riktigt borta och blind på morgonen. Jag ser inte föremål, personer eller andra viktiga saker som jag bör se. När jag kliver på bussen på morgonenhar jag speciellt ingen koll på läget. Jag måste uppfattas som världens mest dryga och sura människa. Jag kan gå förbi flera jag känner och jag lägger inte märke till detta fenomen först mycket senare. Detta är oerhört pinsamt, inte endast för att jag framstår som en dryg idiot som inte hälsar på sina vänner och bekanta, även för att de som är smarta och tänker lite längre förstår att jag bara är allmänt vimsig och lost, lite knäpp rent ut sagt. Jag måste skärpa mig, öppna mina ögon för guds skull!
Goddag
Kom hem tidigt idag, har precis sovit en timme ungefär för att orka med helgen. Ska jobba 10 timmar imorgon, så lite sömn sitter inte fel. Dock tänker jag inte respektera min sömn och struna i att gå ut idag för det, nejnej, nu är det fullt ös som gäller! Det kostar att ligga på topp så att säga. Jag ska titta lite bussar och sånt så att det inte blir några problem. Jag har visserligen inte riktigt bestämt mig för om jag ska gå ut ikväll faktiskt, jag vill gärna träffa en speciell person och jag har inte riktigt fått hum om var han ska vara än... Och för alla som undrar vem denna lilla person är så är det inte han jag pratat om så mycket förut, min så kallade lover. Nej, nu är det en annan som är uppe på tapeten och det är ett underbart tecken på att jag gått vidare. Jag tänker fortfarande på min gamla kärlek, men inte alls lika mycket. Istället har jag en mycket trevligare och mognare människa i tankarna. Det är roligt, det är det.
Detta skulle ha publicerats i fredags...
Detta skulle ha publicerats i fredags...
Weeei
Min ipod har kommit! Nu är jag jätteglad! Har suttit och laddat in låtar i flera timmar, det tar sin tid att hitta de rätta ju. Sorry för min långa blogg-semester, men det har varit mycket den här veckan. Igår var jag ute med några tjejkompisar, det var trevligt men dock lite segt. Har inte sovit så många timmar inatt, så jag bör väl gå och lägga mig, men det känns inge roligt så jag väntar en stund. Jag sitter dessutom och inväntar lite facebook-messages så att säga. Jag hoppas att de kommer, annars blir jag en ledsen flicka...
Dåtid
Jag ogillar verkligen starkt att skriva i dåtid och berätta om vad jag gjort eller vad som har hänt. Speciellt ogillar jag om det har gått lång tid och man ska skriva om något. Det är så tråkigt, i alla fall om det inte har hänt något jättestort som verkligen är värt att skriva ner. Så nu struntar jag i att skriva om min helg, men den var i alla fall jättebra.
very weekend
Sitter i mitt hus och kukilurar lite. Jag är väldigt väldigt glad för tillfället. Ni undrar kanske varför? Jo, det är så att min helg har varit jättebra faktiskt. Har träffat massa nya människor och gjort en massa roliga saker. Dessutom har jag fixat ett par peace-örhängen och det är jag jätteglad för! Mer om helgen imorgon, för nu måste jag tyvärr sova...
Oj
Vad fort tiden går när man har roligt. Jag har haft en massa roliga saker för mig i helgen och bloggen har blivit lidande. Men nu är det söndag och imorgon är det ny vecka så jag tar nya tag! So long
